är det kärlek dethär?

vad vill du av mig? ena stunden är jag bäst
och sen är det som en tjock glasruta imellan oss
en ruta som är

obrytbar.

Du som var den för mig som var

obytbar.

Hur ska jag kunna nå dig när sylvassa nålar håller mig tillbaka?
DU VET JU SÅ JÄVLA VÄL ATT JAG FÖRSÖKER SÅ JÄVLA HÅRT OCH ÄNDÅ HÅLLER DU DIG TILLBAKA

Vafan ska jag göra, du tycker ju allt är mitt fel
men det är ju du som låtsas som ingenting
(du försöker ju inte)
jag orkar inte låtsas längre

är det du och jag eller inte?
du vill, jag vill
jag vet att du vet
och du vet att jag vet
vad fan väntar vi på igentligen?
Vafan e vi så jävla rädda för ?
vafan ´äre med mig ?! såhär brukar jag inte hålla på annars

är det kärlek dethär?
För isåfall;

KÄRLEK SUGER